Long time no see

Jaha, vad har hänt sen sist då. Jag mailade Christer Isaksson på Kriminalvården angående hans uttalande om "kärringar" som vakter.
Jag skrev:

Hej,
jag såg dig igår på nyheterna angående säkerhetsrutinerna på häktet. Jag måste
poängtera att jag anser det fruktansvärt obildat av dig att du uttryckte dig på följande sätt: "Det finns ju, om man säger, kärringar av båda könen."
Ordet kärring syftar på att vara som en kvinna, alltså att inte kunna stå på sig/försvara sig/att vara feg, och används uteslutande nedsättande (medan det är uteslutande positivt  att "ha stake", vilket är synonymt med att ställa upp, stå på sig etc., har du tänkt på det?) Du borde inte använda sådana ord om varken män eller kvinnor, inte privat men SÄRSKILT INTE i media!
Jag hoppas att du inte använder sådana ord när du pratar med dina barn och jag hoppas att du själv tänkte till efter gårdagens intervju och uttrycker dig i mer korrekta ordalag nästa gång du är med på nyheterna (förhoppningsvis inte på grund av att en vakt fått sätta livet till).
Mvh

Han svarade efter nån timme:

Tack för dina ord. Ja, jag vet mycket väl vad orden betyder och du kan ha rätt i att man inte ska använda just det ordet så. Det finns - dock - en bakgrund till det just här, som jag dessvärre inte får utveckla för dig. Ordet användes, självkritiskt, av någon inblandad i den tragiska händelsen.

Sedan är det så att min avsikt med att säga så är att avväpna de som säger att det inte duger med kvinnor i vårt arbete. Jag tycker nämligen generellt att de/ni visst duger men att man ska välja arbetsuppgifter efter personliga egenskaper och inte efter kön. Som vanligt klipps sådant förklarande bort och bara det som sticker ut sänds.

Men jag ser vad du säger och ska vårda mitt språk

Vänligen, Christer Isaksson

 

 

Jag kände inte riktigt att han fattat grejen, och skrev till honom:

 

 

Tack för ditt svar!

Jag håller med om att arbetsuppgifter skall fördelas efter personliga egenskaper, det utesluter inte att kvinnor arbetar med samma saker som män och det är viktigt i säkerhetsrelaterade frågor som den aktuella, där en fysiskt starkare person kanske kunnat försvara sig bättre.

Jag tycker att det framgick i intervjun att du inte avser värdera kön som en avgörande faktor för vem som skall betros med säkerhetsuppgifter. Det jag vände mig emot var just ordvalet, som indikerade att det finns personer med sämre personliga egenskaper hos båda könen, och att dessa är då "kärringar".
Att avväpna de som anser att kvinnor inte duger till vissa arbeten görs bäst genom att fortsätta att anställa kvinnor på lika villkor som män och på så sätt göra en markering i handling snarare än i bara ord. Jag hoppas att detta är något ni arbetar med inom kriminalvården.
Mvh

Men där tog konversationen slut. Jag kunde verkligen se framför mig hur han öppnade sin outlook, läste mitt mail, blev irriterad men kände sig tvungen att svara lugnt eftersom han ändå representerar Kriminalvården, knåpade ihop ett lagom ursäktande svar, såg att jag inte gav mig när jag skickade ett mail till, tog en kopp svart kaffe och muttrade för sig själv om "rabiata feminister" och att det "ska vara så jävla viktigt vilka ord man använder nuförtiden".
Jag funderar också över hur Isaksson tycker att han avväpnar folk som säger att kvinnor inte duger som häktesvakter, genom att mena på att det finns kärringar av båda könen.
Detta hänger ihop med en annan upptäckt jag gjort den senaste tiden, inte själv utan med hjälp av ett par debattartiklar som plötsligt fått mycket att falla på plats för mig - de underliggande aversionerna bakom färgen rosa. Så jo, sett mot den bakgrunden förstår jag kanske vad Isaksson menade. Han ser inte att han gör det kvinnliga könet en otjänst när han säger att män också kan vara kärringar. Han öppnar inte för en liberal syn på kvinnor i manliga yrken, utan hjälper bara till att befästa vissa könsföreställningar. Men han förstår inte det.
Mer om färgen rosa en annan dag.

För övrigt blev Gina Dirawi ofrivilligt tagen på rumpan av Thorsten Flinck i direktsändningen av Melodifestivalen. Många reagerade så som man bör, och har blivit förbannade. medan andra, hör och höpna, etablerade kändisar dessutom med ett visst förebildsansvar, gått ut och tyckt att det "inte var så farligt".
Inte så farligt? Att bli tagen på rumpan i direktsändning inför hundratusentals tittare? Att känna sig grym som programledare, anstränga sig för att göra ett bra jobb, att ha fått äran att leda Melodifestivalen och kanske också känna under sändningen att man har flyt - bara för att någon ska komma och överraska en med sin hand på ett oönskat ställe, och därigenom göra klart för en att det spelar ingen roll hur mycket man programledar för Melodifestivalen, till syvende och sidst är man ändå bara en liten tjej i händerna på andra, med en integritet som andra får kränka om de vill.
Inte så farligt? Det är ju så förnedrande att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Och alla de här som nu ska ha en avslappnad attityd, som inte vill bidra till moralpanik utan menar på överlägsen stockholmska att sånt händer, Thorsten vet ju att det inte är okej (egentligen) och han menade inget illa, så vad spelar det för roll?
Jag vill fråga alla de människorna hur de har tänkt sig kunna stå för sin dubbelmoral. För ett tag sen gick kampanjen Prata Om Det. Kändisar och privatpersoner gick ut och berättade om saker de blivit utsatta för, hur andra tagit sig friheter gentemot dem, hur de själv känt skuld och skam, ända tills nu, då vi ska sluta skämmas för det andra gjort mot oss och istället gå ut och berätta om det, så att andra också kan sluta skämmas.
Vad drog vi för slutsatser av den kampanjen? Att ingen har rätt att göra nånting mot dig som du inte vill. Ett nej är alltid ett nej (det har klyschats om detta förut, men nu skulle vi omsätta det i praktiken på riktigt, det skulle bli sant för första gången).
Vad drar vi för slutsatser av motreaktionerna på Thorstens kladdande på Ana Gina? Jo, att det ändå finns varierande grader av vad andra kan göra mot dig. Okej då, ett nej är alltid ett nej och ingen har rätt att göra nånting mot dig som du inte vill. Men det är ju ingen regelrätt våldtäkt detta... det är ju bara en hand på en rumpa? Spela roll.

Så. Jag undrar hur vi ska kunna uppfostra våra barn och få våra ungdomar att tro på att deras kroppar är deras och att ingen får ta på dem om inte de själva vill, om vi samtidigt förmedlar i liknande ärenden att det inte är värt att prata om.
Först ska vi #prataomdet och sen ska vi inte alls prata om det. Och hade Andreas Lundstedt haft en egen dotter som fått "en liten klapp på rumpan" - vad hade han sagt då? Hade han tagit Thorsten i försvar och sagt att det inte spelar någon roll, att det inte är hela världen?

Ja, det blev en stor grej av den där handen på rumpan. Det SKA vara en stor grej. För när det handlar om etik och moral, och värderingar och frågor om skuld och skam, så måste man vara konsekvent. Samhället måste gå på den linje det valt och alla bör stå enade i det. Man kan inte säga att alla har fullständig rätt till sin egen kropp, för att sedan vilja tysta ner en direktsänd tafsning.
Alla som försvarat Thorsten Flinck i detta har gjort samhällsarbetet mot sexuellt våld en otjänst. För som alltid annars blir det tydligt att det finns varierande grader av övergrepp, varav de lättaste inte bör få för mycket utrymme, och att det också spelar roll vem som blir utsatt.
Om Thorsten lagt sin hand på kronprinsessan Victorias rumpa. Hade Andreas Lundstedt tyckt då också att det inte var så farligt?