Saxat ur ett kommentarsfält på Facebook:
"Tycker hen e urlöjligt. En man e en man o en kvinna e en kvinna! O min dotter har haft massor av rosa lego o har aldrig känt sig förtryckt... Tycker vi lägger energi på att debattera om väldigt märkliga o oviktiga saker.."
Ja, vad säger man. Det är definitivt rundgång i debatten. "Hen" är precis nyfött och ligger som ett efterlängtat men behövande knyte helt omedvetet om de stormar det orsakat.
Tankefel 1: En man är en man och en kvinna en kvinna. Ja naturligtvis, det biologiska könet kan ingen ta ifrån oss, om det inte är så att vi önskar rätta till det på medicinsk väg senare i livet. Men hen handlar ju inte om att göra befintliga individer könlösa, utan om att ta med i beräkningen, när man talar om en person och inte vet vilket kön det handlar om, att denna person också kan vara en kvinna. Som en förskolepedagog uttryckte det i en intervju; "om vi skall göra ett studiebesök hos polisen och inte vet vem vi skall träffa, säger vi hen." Bra, förskolepedagogen vet vad det handlar om.
Tankefel 2: Min dotter har haft massor av rosa lego och har aldrig känt sig förtryckt. Jag får lust att skratta - och när har barn kunnat ge uttryck för hur de påverkas av maktstrukturer i samhället? Det är inte öppen diskriminering vi pratar om, det handlar inte om att kvinnor skall sitta längst bak i bussen eller att de inte tillåts rösta. Det kan handla om så simpla saker som att kommentatorns dotter blir tillsagd på dagis att sitta ner och vara tyst under morgonsamlingen, medan den bråkiga pojken bredvid tillåts hålla låda en extra minut för att på så sätt blidka honom att hålla sig lugn under resten av stunden. Det kan handla om att kommentatorns dotter får höra att små flickor inte kliar sig mellan benen, medan en pojke som drar i snoppen inte blir åtsagd. Eller att hon ombeds hjälpa en pojke i skolan med en uppgift. Eller att hon senare i livet hamnar i ett lojalitetsdilemma när hon precis börjat på nytt jobb och klättrat uppåt på karriärstegen, samtidigt som det börjar bli dags för henne och hennes partner att skaffa barn.
Förhoppningsvis kommer hon inte att känna sig förtryckt, varken nu eller senare. Det är säkert skönt att gå runt och känna sig ganska nöjd med sakernas tillstånd. Men jag hoppas, för min och hennes egen och alla andra kvinnors skull, att hon får möjlighet att öppna ögonen och inse sin underställning. Trots att hon haft en mamma som förnekar vikten av att debattera barns rätt att vara individer och inte kön.
