Vad är väl en våldtäkt?

Läser en artikel i Aftonbladet, du kan läsa den här, om hur de dömda förövarna i ett våldtäktsmål får stöd i en Facebookgrupp av bland annat offentliga personer.

Det finns många saker i texten som upprör. Sylvia Blind, som är ordförande i Jokkmokk Sameförening, säger att hon bildat sig uppfattningen utifrån vad som skrivits och sagts i media. På Sveriges Radios hemsida säger hon att hon är med i Facebookgruppen eftersom hon känner närstående till männen och därför tror på deras oskuld.
I artikeln på Aftonbladet stod att läsa igår (vilket redigerats bort tills idag, känns inte fint att inte kunna belägga detta men jag läste det) att hon anser att domen saknar trovärdighet eftersom rättegången skett "bakom lyckta dörrar" och att inte männens version kommit fram i media.
Enligt artikeln på SR har hon även skrivit i Facebookgruppen: "Ja herregud, dom borde ju ha varit frikända för länge länge sen. Vad är det som gjort denna sak så helt galen, att rätten dömmer så här???"

Det är så mycket som är fel här. Ja, det döms åt helvete ibland i våra domstolar. Väldigt ofta i våldtäktsmål, dessutom. Har Sylvia Blind någon uppfattning om hur svårt det är att komma till fällande dom i ett våldtäktsåtal? Den resan, med alla utgallringar på vägen, är lika lång som Transsibiriska järnvägen från Vladivostok till Peking med alla stopp däremellan.
Mörkertalet gällande våldtäkter är stort, vilket innebär att de flesta våldtäkter inte ens syns i statistiken. Sedan är det en väldigt, väldigt liten del av alla faktiska våldtäktsanmälningar som ens leder till åtal. Och av dessa ger ytterligare en liten, liten del en fällande dom. Så, kan man spekulera, när rätten väl dömer till målsägandens fördel, innebär då kanske detta att det i större delen av fallen funnits tydlig teknisk bevisning och trovärdiga vittnesmål. Svenska rättsväsendet arbetar utifrån principen om att hellre fria än fälla - vilket i sig inte garanterar att alla som döms är skyldiga, men som faktiskt ger vid handen att fällande domar är välgrundade.
I detta fall har hovrätten gjort bedömningen att männen är "utom rimligt tvivel" skyldiga. För att bli dömd som "utom rimligt tvivel" skyldig till ett grovt brott trots att man är oskyldig, ska man ha sådan maximal otur att det nästan inte finns på den svenska kartan. Rättsväsendet har visst gjort sina tabbar - Joy Rahman och Thomas Quick i all ära, men det är inte vardagsmat. Om det döms fel är det snarare åt andra hållet - att skyldiga blir frikända.

Sylvia Blind anser sig också kunna göra den korrekta bedömningen att männen är oskyldiga eftersom hon känner närstående till dessa. Hon verkar alltså inte ha någon relation direkt till männen, men vet ändå att de aldrig skulle göra såhär mot någon.
Sylvia Blind är uppenbarligen blind för det faktum att människor kan ha flera sidor. En hängiven ungdomstränare med god relation till knattarnas föräldrar kan plötsligt visa sig ha kommit med skamliga förslag, filmat duschande ungdomar eller rentav förgripit sig fysiskt på dem. Varje gång blir samhället lika chockat; "detta hade vi aldrig kunnat tro!" Nej, för alla förövare är inte monster. Alla våldtäktsmän och incestgubbar är inte Joseph Fritzl. Vissa är omtyckta familjefäder, andra högt uppsatta ministrar. Göran Lindberg, "Kapten Klänning", kämpade för jämställdhet inom poliskåren samtidigt som han våldtog 17-åriga flickor med överdimensionerade attrapper på hotellrum. Och - var det förresten någon under de arton åren som misstänkte om Joseph Fritzl att han förmodligen hade sin dotter instängd i källaren? Förmodligen inte, och ändå verkar han ha varit ganska märklig. Naturligtvis blir man chockad av att höra om personer man känner att de begått hemska våldsbrott. Naturligtvis är det svårt att tro det. Men att grunda sin uppfattning i att man känner närstående till förövarna är väl inte heller sunt? Alla förövare har närstående. Sannolikheten är faktiskt stor att känna någon som är släkt med någon som begått ett hemskt brott. Jag kände en kille som misshandlade sin syster. Men han var väldigt gullig mot mig. Jag kände en annan kille som blev dömd för våldtäktsförsök. Han var också en rolig kille. Men att någon av dem begått det brott de dömts för, det tvivlar jag inte en sekund på.

Sylvia Blind tycker också att det är svårt att ta till sig rättens beslut eftersom rättegången skett bakom lyckta dörrar. Varför då? För att om inte media är där och rapporterar så dricker alla bärs och skiter i detaljerna och dömer lite som de känner för? Det är viktigt att samhälleliga instanser, rättsväsendet inte minst, kan granskas i media och att medborgare får kännedom om sånt som sker. Bristerna i äldreomsorgen är väl ett lysande exempel.
Däremot finns det gånger då man vill skydda de inblandade från uthängning och gatlopp i media. Detta kan bland annat ske ifall förövaren eller offret är väldigt unga.
Som jag förstår det var inte flickan i detta fall myndig, och därför tog rätten beslutet att hålla detaljerna undan från allmänheten. De flesta rättegångar sker med öppna dörrar - jag har själv bevittnat rättegångar i misshandelsmål, där jag fått höra personer, som jag inte har någon som helst koppling till och som inte bett om min närvaro, berätta om hur deras män örfilat och sparkat dem och deras barn. När sådant finns tillgängligt för allmänheten, kan man dra slutsatsen att det bara är mycket delikata mål som avgörs bakom lyckta dörrar.

Det mest intressanta är ändå att Sylvia Blind påtalar just att hon inte har någon kännedom om fallet, och ändå väljer hon att ta de dömdas parti och fråga sig hur hovrätten "kunnat döma så galet?" För det är det vi ofta gör. Inga offer får förklara sig så noga som offren för sexualbrott. Inga möter större tvivel, bär större bevisbörda, blir mer stigmatiserade. 
Fortfarande är sex, även sådant som sker med tvång, något som sker till kvinnans nackdel. En man "fick komma till", en kvinna "släpper till". En kvinna kan möjligtvis "bli övertalad", men man hör aldrig om att en man "pressat en kvinna" till sex.
En person som beblandat sig med kriminella gäng, kanske lånat pengar för att lösa en skuld, och sedan blir indirekt hotad av de kriminella - den personen blir trodd. I dagsläget skall det till och med räknas som hot om exempelvis personer med mc-västar kommit in på offrets restaurang och bara suttit där, som en markering. En person som hamnat i klammeri med kriminella blir inte misstrodd. En person som beblandat sig med den undre världen får aldrig höra av rättsväsendet att hen bär halva skulden själv, eftersom hen lånade pengar av gänget från första början.
Men när det kommer till sex skall det finnas millimeterbevisning. Och det största ansvaret ligger på alla kvinnor, faktiskt alla som går runt därute och har en fitta som nån kan trycka upp nåt i - man måste veta var ens egen gräns går, och den ska gå på samma ställe vid första ölen som vid sista, och detta skall tydliggöras så fort någon visar intresse, så att de inte får fel uppfattning.
När man sedan ändå tragiskt nog blivit utsatt för ett brott, och det är ställt utom rimligt tvivel att man är ett offer, utan skuld (för annars skulle inte rätten döma till ens fördel), då kommer det sista eldprovet; då finns det folk som Sylvia Blind som ifrågasätter ens trovärdighet och talar i nattmössan på internet och i tidningar om hur ens förövare, som haft sex med en mot ens vilja, inte alls är skyldig, eftersom hon känner deras närstående.